Pjuck

Yes, nu är tandskrället borta. Vilken lättnad och befrielse men det gör oooooonnnnnnntttttttt!
Stor var den. Tjock var den. Lång var den också. VILKEN PINA!

Portis ringde precis för att kolla om bloggen nu är hennes. HA HA glöm det!
Medan jag satt och plågades i tandläkarstolen låg hon och tittade på måsarna vid havet. ( sådana där som skiter en i huvudet, men det ska vi väl inte hoppas)
Ja ja, så är det i samhället. Orättvisan är stor men.......till kvällen kommer hon att vara röd, bränd och få frossa. Det är vid sådana tillfällen som personhissen i huset blir en varuhiss lastad med alvedon.

Bedövningen har släppt, munnen går att stänga, bortsett från det onda och blodsmaken i munnen så kommer bloggen att förbli min ett tag till.

Sug på den ni!!!!!!!!!!!!!