Pjuck

Jag har tänkt;

Getingarna har ändrat karaktär. Förr hörde man när de var på ingående. Det var liksom ett ilsket surrande och fräsande från något som verkade ha bråttom. Typ radiostyrd insekt.

Nu är de helt plötsligt bara där. I håret och i kläderna. Helt utan förvarning. De liksom smyger på en, rekogniserar läget länge och väl..............! Försöker man smita undan följer de garanterat efter.

Medan getingarna har utvecklats till riktiga smygare har jag omformats till att bli en mördare.
Med Dagens Nyheter och skohorn, självklar med långt skaft, går jag till anfall. Senast igår när jag helt plöstligt hade en objuden gäst i köket så smällde det ordentligt. Oj, det blev en fight och kamp som hette duga. Getingen dog många gånger kan jag tala om för att återuppstå lika många. Helt plötsligt bytte den batterier och flög iväg rätt mot mig, såklart. Stor och blodtörstig.
Jag behöver väl knappast tala om vem som vann den kampen. Trettio minuter tog det!

Han är numera krossad och begravd i sopnedkastet, i en cornflakes kartong.

Trot eller ej men scenariet upprepades idag. Samma arena som sist. Men.........rutinerad som man börjar bli .....så gick det på nolltid. DN och smack! Han hamnade hos kompisen i nedkastet men fick ingen egen kartong / kista.

Undrar vad getingarna skriver i sina bloggar. " Idag förlorade jag min farbror........."